Nyheter - Överbelastad teknik för brandkåren?

www.nbworldfire.com

Överallt man tittar idag dyker ny teknik upp. Den där riktigt fina, toppmoderna GPS-enheten man fick till bilen för ett par år sedan ligger förmodligen inlindad i strömsladden och nerstoppad i handskfacket. När vi alla köpte de där GPS-enheterna blev vi förvånade över att den alltid visste var vi var och att om vi körde fel, satte den oss tillbaka på rätt spår. Det har redan ersatts med gratisappar till våra telefoner som berättar hur vi tar oss till platser, visar oss var polisen är, trafikhastigheten, gropar och djur på vägen, och till och med andra förare som använder samma teknik. Vi matar alla in data i det systemet som delas av alla andra. Jag behövde en gammaldags karta häromdagen, men i dess ställe i handskfacket låg min gamla GPS. Teknologi är trevligt, men ibland behöver vi bara den där gamla hopvikta kartan.

Ibland känns det som att tekniken inom brandkåren har gått för långt. Man kan verkligen inte släcka en brand med en dator, surfplatta eller smartphone. Vi behöver fortfarande stegar och slangar för att få jobbet gjort. Vi har lagt till teknik i nästan alla aspekter av brandbekämpning, och några av dessa tillägg har fått oss att tappa kontakten med de praktiska saker som utgör vårt jobb.

En värmekamera är ett utmärkt tillskott för en brandkår. Många brandkårer kräver att någon i personalen tar med sig den in vid varje utryckning. När vi söker igenom ett rum med värmekameran går vi fram till dörröppningen och sveper runt kameran i rummet för att leta efter ett offer. Men vad hände med en snabb primärsökning där man sveper med handen eller ett verktyg genom rummet? Jag har sett några övningsscenarier där kameran användes för att söka igenom ett rum men ingen tittade rakt in genom dörröppningen där offret befann sig.

Vi gillar alla GPS-vägbeskrivningar i våra bilar, så varför kan vi inte ha det i vår brandutrustning? Jag har hört många brandmän som bett om att vårt system ska kunna ge vägbeskrivningar i vår stad. Det är ju rätt vettigt att bara hoppa in i riggen och lyssna på någon dator som säger vart vi ska, eller hur? När vi förlitar oss för mycket på teknik glömmer vi hur vi klarar oss utan den. När vi hör en adress för ett samtal måste vi planera ut den i huvudet på väg till riggen, kanske till och med ha lite verbal kommunikation mellan besättningsmedlemmarna, något i stil med "det där är tvåvåningshuset som är under uppbyggnad precis bakom järnaffären". Vår uppskattning börjar när vi hör adressen, inte när vi anländer. Vår GPS kanske ger oss den vanligaste vägen, men om vi tänker på det kan vi ta nästa gata och undvika rusningstrafiken på huvudvägen.

Tillägget av "Gå till möte" och relaterad programvara har gjort det möjligt för oss att utbilda flera stationer tillsammans utan att lämna bekvämligheten av vårt eget utbildningsrum. Vilket fantastiskt sätt att spara restid, stanna kvar i vårt distrikt, och ärligt talat, man kan få mycket merit för utbildningstimmar utan att ens interagera. Se till att begränsa den här typen av utbildning till de gånger då instruktören inte fysiskt kan vara närvarande. Det krävs en särskild instruktör för att engagera en publik via en projektor.

Använd tekniken varsamt, men förvandla inte er brandavdelning till en sån där hjärndöd tonåring med huvudet begravt i telefonen som spelar någon liten lek och jagar saker i en värld där allting består av klossar. Vi behöver brandmän som vet hur man släpar en slang, sätter upp en stege och till och med krossar några fönster då och då.

Publiceringstid: 23 november 2021